Manne och Nisse.
Långhårig Nisse-kisse som INTE gillade att bli borstad.
Tänkte ofta - hur ska det gå, jag kommer att få raka honom om han inte vänjer sej vid borstningen.
Nu önskar jag att jag hade de besvären varje dag, hade inte gjort ett dugg.
Nisse kom till oss 2005 som ett resultat av att Örjan börjat prata om att han ville ha en grå katt. Min chef jag hade då hade precis fått kattungar, ja inte chefen alltså men hennes katt ;o) och ville att vi skulle komma och titta....vilket vi gjorde.Örjan föll direkt för Nisse. Han pratar ibland fortfarande om hur han kände första gången han fick syn på honom.
Vi fick ha Nisse hos oss i 9 mån innan han försvann.
Då var han en katt både med stor personlighet och stor kroppshydda. Vägde redan 5kg fast han inte var ett år ännu.
När det var matdags kom han alltid rusande... sladdande in på upploppet som om han aldrig sett mat förr :o)
Han älskade att ligga hos oss i sängen och ffa hos Örjan. Rätt var det var när man låg och sov så kom han hoppandes upp på ens bröstkorg. Tungt som attan :o)
Han var mest Örjans katt och det var Örjan som sörjde mest när han försvann även om vi alla var väldigt ledsna.
Det var/är fruktansvärt att inte få veta vad som hänt. Vi efterlyste honom på alla sätt, via lappar, internet och polisen. Men utan resultat. Sorgen har bleknat med åren men fortfarande tar jag ibland svängen över Liesta där vi ett tag trodde att någon sett honom.
Kanske kom han bara vilse och hamnade hos någon vänlig själ som har tagit hand om honom på bästa sätt. Det är vad vi hoppas. Om inte och han råkat ut för något så skuttar han nu runt i katthimlen och har det superbra :o) Det är jag säker på!
Kram P.
Inlägg
6 kommentarer:
Kolla vilken bredd (antal pixlar) du har på din header, det syns antingen i HTML-koden eller där man redigerar sidelement: Redigera header.
Gör sedan din bild med rätt antal pixlar som bredd och lägg sedan in den i headern med alternativet ersätt text.
Hoppas det är till hjälp...
Sitter på jobbet nu och ska väl göra lite mer pelletsrelaterade saker just nu.
Puss o kram
Hejsan!
Jobbigt att inte veta vad som har hänt honom. Kanske har han flyttat hemifrån det gjorde en av våra katter när sonen föddes.
Kram Ulrika
Men då...stackars Nisse, och stackars Örjan!
Fast det är nog som du skriver, Nissekisse har det säkerligen bra där han numera bor.
Ja en adventsfika ska vi apselut unna oss.
Ps. nu har jag inte bara din lilla present här som väntar på dig. Nu har det akumulerats med andra ting;)
Tingeling-ting!
Tjingeling / Sisselisis
Hej!
Förstår att det måste vara jobbigt att inte veta vad som hänt Nisse.
Hoppas att han har det bra var än nu är.
Kul att du gillade vår skylt.
Ha det!
Kram Helena
Å vad sorgligt
Kan inte tänka mig hur det skulle kännas att bli av med mina godingar...
Uuuh, nu bölar jag!
Bara för att jag vet hur det känns. Min älsklingskatt, Svenn E (som är ljudkänslig i kubik samt lider av social fobi), bodde hos oss tills vi började ombyggnaden. Sen drog han som en avlöning när verktygen startade. Och åååh, vad jag saknade honom. Jag var den enda han kelade med och sov hos och gosade med. Buhu hu!
Två månader senare stod han utanför och gnällde, full av fästingar. Vi tog in honom och han blev "avfästad" och fick massor av god mat innan han slocknade i min säng. Dagen efter satt han utanför och ropade och ropade och när jag kom så gick han en bit, satte sig och ropade igen, tills han hade dragit upp mig på åsen, 300 meter hemifrån. Där stannade jag och pratade med en av våra grannar. Svenn E satt en bit bort och skrek på mig, men jag hyschade honom och sa "Jag kommer sen, vänta lite."
Efter ett tag tröttnade han och sprang in i skogen. Och kom inte tillbaka.
Vad jag fattar nu är att han ville visa att han hade flyttat, för grannarna berättade att han bor hos DERAS grannar, cirka en halv kilometer härifrån.
Bu hu hu!
Hoppas att han återvänder när vi är klara här. Fast det är inte troligt, han var nämligen aldrig särskilt förtjust i Fläckis.
Bu hu hu! Min älskling!
Jag fattar precis hur mycket Örjan saknar Nisse!
Kram på er!
Skicka en kommentar