Jag sa till Pellan: "- Tänk att vi kommit så här långt. Nu kan inget stoppa oss?!"
Pellan svarade: "- Ja, det är så att man ibland får nypa sig själv för att tro att det är sant."
Det var precis vad jag behövde höra efter allt slit med vägen. Det värmer fortfarande nu flera dagar efter...
Att genomföra ett så pass stort projekt som ett husbygge med den man älskar är hur smutt som helst! Det glömmer man ibland! Man får påminna varandra ibland om hur kul och lyckligt lottad man ändå är som kan bygga ett hus tillsammans........längtar verkligen efter att få huset klart så att vi kan flytta in.....
Just det - Det var Örjan som skrev....detta något smöriga och smått sentimentala lilla inlägg.
2008-05-22
Häromdagen......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Hej Örjan
Om du visste hur många gånger jag och Micke har nypt oss i armarna... jag förstår precis vad du menar.
Det är så spännande att följa ert arbete nu i början, vi är ju liksom på sluttampen, och har nästan hunnit glömma.. All lycka till önskar vi er!
Men hur mysig å go verkar du vara då;-)
Vilken tur Pellan har som har en gube som dej!
Det är verkligen få förunnat att få bygga sitt drömhus med den man älskar. Det är bara att ta vara på stunden och njuta i fulla drag.
Ha det bäst
Maria
Skjønner godt hva du mener! Selv om det til tider er veeeldig slitsomt å bygge hus, er det gøy å gjøre dette sammen, skape et hjem. Lykke til videre!
Ha en fin helg!
Anette
Glöm inte bort att jag och mina ungar, högtryckstvätten och lite annat ska flytta in. Haha... Vi kan väl bo i tornet? Visst?:-D
Örjan kanske inte förstår min kommentar, men det gör Petronella. *fniss* Kram
Skicka en kommentar