Lia, vår svartvita skönhet och nr fem i ordningen!

Ligger nedbäddad i något influensaliknande :o(

Vad passar väl då bättre än att presentera vår minsting i katt-familjen: Lia.
Lia är en av Tuss kattungar som stannat kvar hos oss.

Örjan blev fäst vid henne nästan direkt. Eftersom Nisse inte fanns kvar hos oss hade jag inte hjärta att tvinga honom att lämna bort henne. Jag var rätt så sträng i början och sa att vi inte kunde ha en katt till. Men efter ett tag gav jag med mej. Lia var lite annorlunda när hon föddes. Först trodde vi att det var något fel på henne. Hon utvecklades inte i samma takt som de andra, drog sej undan och hade ibland dålig balans. Veterinären sa vänta och se...och det gjorde vi. Efter en tid hade hon ändå utvecklats i kapp och sprang runt och busade med sina syskon :o)

Lia som färsking

Lia som bebis med syrran Flingan i hörnet

Lia som tonåring

Tyvärr blev Lia med kattungar rätt tidigt trots p-piller och fick en kull på tre kissar varav bara en klarade sej. De andra två levde endast några dygn. Jag grät floder när vi begravde dem. Konstigt egentligen att man tar så illa vid sej. Jag var väl utmattad också eftersom väckarklockan ringt varannan timme då vi försökte mata dem med flaska när de slutade dia. Nu efteråt så inser jag ju att de aldrig hade någon chans men man vill ju försöka så långt det går.

Tre små snuttisar och en trötter mamma

Liten Bollen ensam kvar, syskonen fick bo i en bäddad skokartong under päronträdet.

Lilla Bollen liiite större.

Mamma Lia och Bollen äter frukost :o)

Favoritplatsen; Mattes kalufs är mysig att sova i ;o) Nu bor Bollen på landet på en gård där det finns fler kompisar.

Lia som vuxen

I husses famn...myyyysigt!

Tillsammans med mamma Tuss på alla katters favorit: Klösbrädan de luxe! Har provat en mängd olika men katterna gillar denna bäst. Vilket är perfekt för då kan man bara elda upp den när den blir sunkig och köpa en ny :o)

Andra kullen var mer planerad från vår sida ;o)
Nu var Lia fullvuxen så nu skulle det gå bra trodde vi.

Denna gången blev det fem små kissar varav en liten plutt precis som tidigare slutade dia och fick flytta till sina andra syskon under päronträdet efter några dagar. Även denna gång var det tungt men vi var ändå mer förberedda. Nu kunde vi mer låta naturen ha sin gång trots att det var svårt.

Fyra fina kissar blev ändå kvar :o)

Vår absoluta favorit av alla de kattungar vi haft är Pricken. Han bor nu hos en familj i Vallentuna som älskar honom lika mycket som vi ,vilket känns otroligt skönt! Örjan klarade inte ens av att vara med när de skulle hämta honom. Ja jösses...det är inte klokt hur fäst man kan bli vid en sånt litet frö.... Länge gick diskussionerna fram och tillbaka här hemma. Örjan ville så gärna ha honom kvar men denna gång stod jag emot...trots att jag tänkte många gånger att vi behåller honom.

Vår bebis Pricken som alltid ville bli buren och "hållen".

Snääääälla matte....får jag komma upp...snääääälla då...???

Lilla gubben där han trivdes bäst...i famnen på någon av oss :o)

Skulle man laga mat blev det oftast så att Pricken tittade så bedjande på en att man fick klara av att laga med en hand. Skulle haft en sjal kanske. Hade funkat toppen med honom ;o)

De andra tre syskonen då?

Pricken flyttade som sagt till sin familj i Vallentuna efter att de varit här och hälsat på och vi sett med egna ögon att det skulle gå bra. Efter en vecka kom de även (på ett lite försiktigt förslag från oss) och hämtade lilla Sessan. Hon skulle egentligen flyttat till en tjej som fick förhinder!

Bror och syster!

Sessan var en liten vilde och rusade oftast omkring som ett riktigt yrväder. Hon kom först och sen kom brorsorna efter. Såg helkul ut eftersom hon var minst. Jag skriver var eftersom Sessan sorgligt nog dog i början av sommaren av något slags kramp-anfall. Så nu skuttar även hon omkring i katthimlen med sina syskon. Pricken och hans familj har kommit över chocken och mår bra nu.
Nu har vi bestämt att Lia inte ska ha fler kattungar eftersom vi inte är säkra på om det är något genetiskt trassel som är orsaken till Sessans och hennes syskons död. Veterinären kan inte säga något med säkerhet men vi avstår nog nu i allafall. Dessutom är det så hjärtslitande varje gång de ska flytta hemifrån!

De andra 2 i 2:a kullen:

Lilla Strecket som fick heta Ragge hos sin familj...för att senare, dvs när "han" skulle kastreras fick döpas om till Raggan, hahahaha...Hon fick byta familj då hon inte trivdes i sin första. Ville inte vara innekatt med enbart tillgång till en liten inhängnad altan utan behövde större ytor att röra sig på. Nu har hon det bra hos en familj där det finns möjlighet att springa ut på äventyr :o)

Storpricken som nu heter Dennis och älskar att sitta på badkarskanten när hans nya familj badar. Han gillar oxå utelivet och jag har hört "ryktesvägen" att han är stor som en mindre panter och otroligt snäll. Ända gången han kan bli lite syrak är när matte vill att han ska komma in för tidigt enligt honom :o)

Det var den siste i gänget! Så nu är det slut på katt-bloggen för denna gång! Mjau på er alla katt-älskare där ute. I denna familj kommer det då aldrig mer att saknas kurr :o)

Kram P.